Om jag förstått det hela (förmodligen fel) så funkar det så här; En växelriktare har en MPP-tracker som känner av hur mycket kräm den vågar dra ur solcellerna. Trackern har ett fönster på lägsta och högsta matningsspänning där den kan operera bekvämt. Sedan kommer stränghantering. En välutrustad växelriktare har flera strängingångar, typ två på en enfas-burk. De ska man använda om man vill kunna hantera partiell skuggning, så för enkelhetens skull så kan hälften av panelerna gå till ena ingången i en sträng och så lika dant med andra halvan till andra ingången... under förutsättning av hälften av panelerna gör att man kommer upp till minsta MTTP-spänningen. Rätt/fel?
Så till min fråga; hur kan EN tracker jobba mot TVÅ strängar? De ger ju olika mycket kräm beroende på hur skuggade panelerna är. (Såg att en Samilväxelriktare hade två trackers - alltså en per strängingång och det känns helt logiskt.) Förmodligen bygger min huvudbry på att jag måste ha bommat någonting fundamentalt och därmed blir frågan felställd, men den som vet, snälla bringa klarhet för mig. Tack.