Fördelar mellab tunnfilm och kisel?

[rikkitikkitavi]

Tunnfilm- billigare men lägre verkningsgrad

Jag har kollat runt lite och det verkar vara ungefär samma pris i kr/W (jämfört med polykristallina)  vilket är rimligt om man kollar på mittensegmentet. Har man bara plats går det lika bra vilket som.

Det inkluderar då inte kostnader för monteringsystemet, som såklart är proportionell mot ytan.

Tunnfilmspanelerna är generellt utlagda för högre spänningar =>   färre i varje sträng.
Hur fungerar det att parallelkoppla strängarna ?

Det brukar inte vara problem med olika spänning (förutsätter samma belysning såklart) eftersom man kommer behöva många strängar för att få upp effekten?

Samtidigt kan många parallella strängar vara en fördel ifall man har skuggningsproblem, då man förlorar hela strängen men det gör kanske inget om det är säg 4-5 st parallella strängar med 4-5 i varje sträng.

Är det därför man brukar säga att tunnfilm har mindre problem med skuggning?

[Arne]

Tunnfilmsmoduler borde vara mycket billigare än vad de är.
Mycket enklare tillverkningsprocess.
Ånga på ett tunt skikt på glas.

Vid parallelkoppling av strängar,
om modulerna i strängarna har olika bestrålningstyrka,
så går strömmen från den starkast belysta strängen
in baklänges i strängar som har mindre bestrålningtsstyrka.
Detta gäller i alla fall för vanliga solcellsmoduler(multikristallina och monokristallina).
By-passdioderna tål dock inte hur mycket som helst, utan kan knäckas.

Jag har sett att ofta anges att högst 3 strängar får vara parallellkopplade.
Är nämligen 1 sträng helt skuggad, och de övriga 2 strängarna fullt belysta,
så går ström baklänges genom den skuggade strängen,
och då om de övriga 2 är starkt bestrålade, så blir det 2 x modulmärk-strömmen,
vilken kan vara 2 x 9 A= 18 Ampére.
By-passdioderna är dimensionerade, tydligen för 2 x modulmärk-strömmen.

Parallellkoppling av normala solcellsmoduler, blir först aktuellt,
vid stora installerade effekter(kWp), ca vid större än ca 10 kW.
Man kan ju inte ha flera än ca 22 moduler i en sträng,
pga att om flera överskrids tomgångsspänningen 1000 Volt,
vilket växelriktar-ingången inte tål.

Tunnfilmsmoduler har nog inga by-passdioder alls.
Jag vet dock inte så mycket om just tunnfilmsmoduler.

[Rikkitikkitavi]

Går ju att montera blockeringsdioder på utgången av varje sträng, om man vet hur.

Den måste då tåla fulla tomgångsspänningen och koryslutningsströmmen, samt vara tillräckligt kyld.

Samt installera balanseringsresistorer. Eller elektronisk balansering ( ex strömreglerade transistorer). De kompenserar för olika utspänningar (inom vissa gränser)

Kräver dock kunskaper, och innebär förluster.

[Arne]

Det är riktigt, dioder placeras i varje sträng vid parallellkopplade strängar,
vid många parallellkopplade strängar.
Men resistorer eller transistorer har jag inte läst att man monterar.
Allt är möjligt, men blir väl för dyrt.

Vi har inga parallellkopplade strängar, och har därför inte behövt tänka på sådant.
(egentligen har vi 2 parallellkopplade strängar till växelriktar-ingången.
Men om de är sant parallellkopplade vet jag ej. Vi har dessutom effektoptimerare
(som är seriekopplade istället för solcellsmodulerna.) Det är ju så i ett SolarEdge-system.

Tunnfilmssolceller tillverkas genom att kisel förångas på glas eller metallfolie och bildar ett tunnt skikt oordnat kisel(amorft). Det åtgår endast ca 1 % av det dyra kislet jämfört med tillverkning av normala multikristallina och monokristallina solceller. Därefter slitsas det tunna skiktet upp i smala remsor med hjälp av laser. På så sätt bildas seriekoppling av celler. Att tunnfilmssolceller är okänsligare för delskuggning, beror på att cellerna inte är fyrkantiga eller cirkulära (som för multikristallina eller monokristallina solceller), utan består av långa smala remsor över hela modullängden. Detta står på sidan 65 i boken "Netzgekoppelte Solaranlagen optimal bauen und nutzen" av Thomas Seltmann, 3.e utgåvan, 2007.

[rikkitikkitavi]

Nej, jag tror inte man använder ballastkretsar.

men har man spärrdioder på + ut från varje sträng betyder det att de strängar som har lägre utspänning kommer ge mindre ström ända tills spänningen stiger och de balanseras. Är det för olika paneler eller förhållanden kan ju strömfallet bli betydande.

Effektoptimeraren gör ju att att varje panel arbetar på MPPT för just den panelen och håller strömmen uppe ifall några paneler tappar , så inte hela kedjan faller.

Tanken var ju eftersom tunnfilm innebär att det behövs många fler paneler för att någon effekt
behöver man flera strängar, då redan efter 8 tunnfilms hamnar man rätt högt i spänning.
40 paneler a 170W kräver ju då 5 strängar.